Texten i breven : Öppet brev till landshövdingen i XXX län gällande licensjakt på lodjur 2026
Planerar Er länsstyrelse för licensjakt på lodjur – trots att den riskerar att förvärra både samhällsekonomiska och ekologiska aspekter?
Under flera år har skadorna på skog och jordbruk ökat kraftigt till följd av höga klövviltstammar. Antalet trafikolyckor med rådjur, dovhjort och kronhjort har samtidigt ökat, med stora kostnader för både enskilda och samhället. Till skillnad från mänsklig jakt orsakar lodjurets jakt inga trafikolyckor, inga störningar och inga följdkostnader.
Lodjuret fyller dessutom en ekologisk roll som toppredator som den mänskliga jakten aldrig kan ersätta. Som naturlig selektiv jägare tar lodjuret i första hand svaga, sjuka och unga individer av klövvilt. Detta bidrar till friskare viltstammar, minskad sjukdomsspridning och ett mer naturligt beteende hos bytesdjuren. Mänsklig jakt saknar denna selektivitet.
Lodjurets kontinuerliga närvaro påverkar klövviltens rörelsemönster och betestryck i landskapet – en reglerande effekt som jakt inte kan åstadkomma.
Att ersätta en toppredator med mänsklig jakt är därför både ekologiskt och samhällsekonomiskt felaktigt. Mot denna bakgrund framstår licensjakt på lodjur kontraproduktivt och oansvarigt.
Vi vill särskilt lyfta följande omständigheter, som var för sig och tillsammans starkt talar emot licensjakt på lodjur:
- Varje lodjur minskar samhällskostnaderna för viltolyckor. Lodjurens jakt på klövvilt leder inte till trafikolyckor, till skillnad från jakt med drivande hundar som skapar trafikolyckor.
- Betesskador på skog och grödor uppgår till miljardbelopp årligen. Dessa skador skulle minska betydligt med fler lodjur i landskapet.
- Allmänhetens stöd för jakt av konkurrensskäl saknas. Nationella undersökningar visar att 96 % inte anser att rovdjur ska jagas enbart för att de konkurrerar med människan om jaktbart vilt.
- Lodjuret orsakar mycket begränsade skador på tamdjur. Under 2024 dödades totalt 84 får och getter i hela Sverige.
- Det finns ingen tydlig koppling mellan lodjurstäthet och angrepp på tamdjur. Skador orsakas av enskilda individer och kan hanteras genom riktad skyddsjakt.
- Lodjuret är rödlistat och jakten strider mot EU:s art- och habitatdirektiv i synnerhet som huvudskälet till jakten är att lodjuren konkurrerar med jaktintresset om klövviltet.
- Den svenska lodjursstammen är redan hårt pressad. Låga nivåer ökar risken för inavel och gör populationen sårbar för sjukdomar.
- Det saknas vetenskapligt stöd för att jakt ökar acceptansen för lodjur.
Utifrån detta är det uppenbart att licensjakt på lodjur inte bör genomföras vid nuvarande låga nivåer.
Hur motiverar landshövdingen ett eventuellt beslut om licensjakt på lodjur 2026 utifrån dagens ekologiska, ekonomiska och juridiska verklighet?
Vilda Djurens Skydd uppmanar därför landshövdingen att avstå från beslut om licensjakt på lodjur 2026 och att verka för att förvaltningsnivåerna för lodjur sätts betydligt högre än idag.
Detta öppna brev skickas till landshövdingen och publiceras i lokal media eftersom frågan berör hela samhället.
Med vänliga hälsningar,
Magnus Orrebrant
Ordförande
Vilda Djurens Skydd