đArtikeln i Dala-Demokraten : :LĂ€s hĂ€r
Texten i vÄr artikel i Dala- Demokraten:
NaturvĂ„rdsverket hĂ„ller just nu pĂ„ att sammanstĂ€lla synpunkter pĂ„ de föreslagna nya jakttiderna. Det Ă€r ett avgörande vĂ€gval för hur vi i Sverige ser pĂ„ vĂ„ra vilda djur â som en resurs att utnyttja, ett problem att hantera, eller som en sjĂ€lvklar och skyddsvĂ€rd del av vĂ„ra ekosystem.
TyvĂ€rr pekar mycket i förslaget Ă„t fel hĂ„ll. IstĂ€llet för att utgĂ„ frĂ„n ekologisk kunskap, djurens biologi, etik och EU:s lagstiftning, prĂ€glas förslaget av ett tydligt antropocentriskt synsĂ€tt â dĂ€r mĂ€nniskans nyttjande stĂ„r i centrum. Jakttider pressas till grĂ€nsen, i perioder dĂ„ djuren parar sig, föder ungar eller fortfarande tar hand om sina avkommor.
Jakttider pressas till grÀnsen, i perioder dÄ djuren parar sig, föder ungar eller fortfarande tar hand om sina avkommor.
Att medvetet tillÄta jakt under dessa kÀnsliga perioder innebÀr ett lidande som inte kan försvaras. Ungar lÀmnas att svÀlta nÀr förÀldradjur skjuts. Sociala strukturer bryts sönder. Samtidigt saknas tillrÀcklig kontroll över omfattningen av jakten och dess pÄverkan pÄ populationerna. Ofta hörs argumentet nÀr populationer minskar att den mÀnskliga jakten inte pÄverkar populationen. Men nÀr man vill minska populationen sÄ pÄverkar jakten. Var i ligger den logiken?
I den svenska förvaltningen behandlas djuren i stor utstrÀckning som nÄgot som ska regleras, kontrolleras och nÀr de anses stÄ i vÀgen; avlÀgsnas. Rovdjur ses som en trofé, ett problem eller en konkurrent till mÀnniskan, snarare Àn en naturlig och nödvÀndig del av ekosystemen. Men nÀr mÀnniskan sÀtter sig över naturens egna processer riskerar vi att slÄ ut det som hÄller systemen i balans och driver den naturliga evolutionen som har skapat fungerande ekosystem.
Vi kan inte förvÀnta oss samexistens med varg om vi inte accepterar ladusvalor i vÄra byggnader.
Den omfattande skyddsjakten, som sker utan tydliga krav pÄ förebyggande insatser eller uppföljning, visar klart vilken riktning utvecklingen tar. I stÀllet för att anpassa vÄra liv eller verksamheter efter djuren sÄ undanröjer vi dem. Det Àr inte hÄllbart.
Samtidigt pĂ„gĂ„r en global artkris. Ăven i Sverige ser vi minskande populationer hos flera arter. Trots detta föreslĂ„s fortsatt jakt pĂ„ arter som Ă€r pĂ„ tillbakagĂ„ng. Försiktighetsprincipen som borde vara sjĂ€lvklar Ă„sidosĂ€tts gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng.
Vi behöver en viltförvaltning som utgĂ„r frĂ„n respekt för djurens egenvĂ€rde och deras roll i naturen. Jakttider mĂ„ste begrĂ€nsas, inte utökas. Det bör finnas perioder pĂ„ Ă„ret dĂ„ djuren Ă€r helt fredade. Skyddsjakt ska vara en sista utvĂ€g â inte ett rutinverktyg.
Och framför allt: vi mÄste vÄga lÀmna utrymme för naturens egna processer.
I dag Àr det bara en liten del av befolkningen som jagar, medan en övervÀldigande majoritet vill uppleva levande djur i naturen. Naturturismen vÀxer och Àr ekonomiskt betydelsefull. Intresset för biologisk mÄngfald Àr stort. Det Àr dags att politiken och myndigheterna speglar detta. NaturvÄrdsverket har nu en möjlighet att visa ledarskap genom att vÀlja en vÀg som sÀtter naturen först. Att sÀkerstÀlla att Sverige lever upp till EU-rÀtten. Att stÄ upp för en modern, etisk och lÄngsiktigt hÄllbar syn pÄ vilda djur.
Vi hoppas att naturvÄrdsverket tar den chansen. För i slutÀndan handlar det om vilket samhÀlle vi vill vara och vilken natur vi lÀmnar efter oss.
Magnus Orrebrant
Ordförande Vilda Djurens Skydd
