👉Artikeln i Dala-Demokraten : :Läs här
Texten i vår artikel i Dala- Demokraten:
Naturvårdsverket håller just nu på att sammanställa synpunkter på de föreslagna nya jakttiderna. Det är ett avgörande vägval för hur vi i Sverige ser på våra vilda djur – som en resurs att utnyttja, ett problem att hantera, eller som en självklar och skyddsvärd del av våra ekosystem.
Tyvärr pekar mycket i förslaget åt fel håll. Istället för att utgå från ekologisk kunskap, djurens biologi, etik och EU:s lagstiftning, präglas förslaget av ett tydligt antropocentriskt synsätt – där människans nyttjande står i centrum. Jakttider pressas till gränsen, i perioder då djuren parar sig, föder ungar eller fortfarande tar hand om sina avkommor.
Jakttider pressas till gränsen, i perioder då djuren parar sig, föder ungar eller fortfarande tar hand om sina avkommor.
Att medvetet tillåta jakt under dessa känsliga perioder innebär ett lidande som inte kan försvaras. Ungar lämnas att svälta när föräldradjur skjuts. Sociala strukturer bryts sönder. Samtidigt saknas tillräcklig kontroll över omfattningen av jakten och dess påverkan på populationerna. Ofta hörs argumentet när populationer minskar att den mänskliga jakten inte påverkar populationen. Men när man vill minska populationen så påverkar jakten. Var i ligger den logiken?
I den svenska förvaltningen behandlas djuren i stor utsträckning som något som ska regleras, kontrolleras och när de anses stå i vägen; avlägsnas. Rovdjur ses som en trofé, ett problem eller en konkurrent till människan, snarare än en naturlig och nödvändig del av ekosystemen. Men när människan sätter sig över naturens egna processer riskerar vi att slå ut det som håller systemen i balans och driver den naturliga evolutionen som har skapat fungerande ekosystem.
Vi kan inte förvänta oss samexistens med varg om vi inte accepterar ladusvalor i våra byggnader.
Den omfattande skyddsjakten, som sker utan tydliga krav på förebyggande insatser eller uppföljning, visar klart vilken riktning utvecklingen tar. I stället för att anpassa våra liv eller verksamheter efter djuren så undanröjer vi dem. Det är inte hållbart.
Samtidigt pågår en global artkris. Även i Sverige ser vi minskande populationer hos flera arter. Trots detta föreslås fortsatt jakt på arter som är på tillbakagång. Försiktighetsprincipen som borde vara självklar åsidosätts gång på gång.
Vi behöver en viltförvaltning som utgår från respekt för djurens egenvärde och deras roll i naturen. Jakttider måste begränsas, inte utökas. Det bör finnas perioder på året då djuren är helt fredade. Skyddsjakt ska vara en sista utväg – inte ett rutinverktyg.
Och framför allt: vi måste våga lämna utrymme för naturens egna processer.
I dag är det bara en liten del av befolkningen som jagar, medan en överväldigande majoritet vill uppleva levande djur i naturen. Naturturismen växer och är ekonomiskt betydelsefull. Intresset för biologisk mångfald är stort. Det är dags att politiken och myndigheterna speglar detta. Naturvårdsverket har nu en möjlighet att visa ledarskap genom att välja en väg som sätter naturen först. Att säkerställa att Sverige lever upp till EU-rätten. Att stå upp för en modern, etisk och långsiktigt hållbar syn på vilda djur.
Vi hoppas att naturvårdsverket tar den chansen. För i slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill vara och vilken natur vi lämnar efter oss.
Magnus Orrebrant
Ordförande Vilda Djurens Skydd
