Anmälan vilar på två sammanlänkade grunder
1. Sverige har rapporterat ett felaktigt, politiskt satt referensvärde.
Sverige uppger att 1 400 björnar är den lägsta nivå som krävs för gynnsam bevarandestatus. Men Naturvårdsverkets egen beställda vetenskapliga studie (Nilsson 2013) visar att en långsiktigt livskraftig population kräver 2 800–4 000 björnar, beroende på hur ansvaret fördelas mellan Sverige, Norge och Finland. Den lägre siffran 1 400 bygger på en metod för kortsiktig överlevnad, inte på det långsiktiga livskraftskriterium som EU-rätten kräver.
2. Sverige har inte uppnått gynnsam bevarandestatus, men tillåter ändå omfattande licensjakt som årligen dödar omkring 20 procent av populationen.
Björnstammen har minskat från cirka 3 300 individer 2008 till en uppskattad nivå på omkring 2 000 hösten 2025, en minskning på cirka 40 procent. Regionalt är nedgången ännu kraftigare. Trots detta godkändes 394 björnar för licensjakt 2026.
Ytterligare grunder som utvecklas i anmälan
- Jakten motiveras med skäl som EU-rätten inte tillåter som grund för undantag från det strikta artskyddet – kommersiella jaktintäkter, ”social acceptans” och konkurrens med jägare om älg
- Antalet björnar som dödas kan inte anses vara ett ”begränsat antal” i direktivets mening
- Naturvårdsverkets fyraåriga delegering av jakträtten till länsstyrelserna (2026–2029) vilar på det felaktiga referensvärdet och saknar därmed rättslig grund
- Förvaltningsnivåerna sätts av viltförvaltningsdelegationer som domineras av jaktintressen, inte av vetenskapliga bedömningar
- Jakten sker inte under strikt kontrollerade former. Flera fall av digivande honor som skjutits i strid med villkoren har lett till polisanmälningar och en fällande dom för grovt jaktbrott
- Björnens ekologiska funktion och naturliga utbredningsområde, inklusive viktiga spridningskorridorer i bland annat Värmland, Gävleborg, Dalarna och Norrbotten, har aldrig utretts utan omfattande jakt sker varje år.
- Samma bristfälliga metod för att sätta referensvärden har använts för samtliga fyra stora rovdjur i Sverige: björn, varg, lodjur och järv
Domstolarna har inte prövat frågan mot EU-rätten
Trots återkommande överklaganden från flera organisationer har svenska förvaltningsdomstolar år efter år fastställt besluten om licensjakt på björn – utan att någon gång begära förhandsavgörande från EU-domstolen. Anmälan konstaterar att nationella rättsmedel därmed är uttömda och att det nu är upp till EU-kommissionen att agera.
Vad anmälan begär
Vilda Djurens Skydd begär att kommissionen kräver att Sverige stoppar all licensjakt på björn tills Sverige har:
- Reviderat referensvärdet i linje med kommissionens definition av långsiktig livskraft
- Genom en heltäckande biologisk bedömning visat att gynnsam bevarandestatus uppnåtts enligt samtliga kriterier i artikel 1(i),
- Upphört att motivera licensjakt med skäl som inte är tillåtna enligt artikel 16(1).
Anmälan omfattar 21 sidor samt 20 bilagor med vetenskapliga studier, myndighetsbeslut, domar och polisanmälningar som styrker de olika grunderna.
Läs vår anmälan här : Läs här
