Vi har författat ett brev som stöds av 48 organisationer, med kravet att Sveriges referensvärde på 170 vargar underkänns.
Läs vårt brev här : Läs här
Läs brev översatt till svenska nedan
Till kommissionär Jessika Roswall
Från: Vilda Djurens Skydd med stöd av 48 medundertecknande organisationer
ÖPPET BREV
Till kommissionär Jessika Roswall
Från: Vilda Djurens Skydd och 48 medundertecknande organisationer
För kännedom till:
- Jessika Roswall, kommissionär för miljö, vattenresiliens och en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi
- Kopia till Eric Mamer, generaldirektör, DG Environment
Ärende: Sveriges rapporterade referensvärde på 170 vargar strider mot EU-rätten. Vi begär en formellt avvisande och stopp av all jakt tills Sverige har rapporterat ett refrensvärde som har stöd i forskning.
Bästa kommissionär, bäste generaldirektör Mamer,
Vi, de undertecknande ideella organisationer som arbetar över hela Europa med naturvård och djurskydd, vänder oss gemensamt till Er angående Sveriges tillämpning av artikel 17 i art- och habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG) i fråga om vargen (Canis lupus), och särskilt den gynnsamma referenspopulation (FRP) på 170 individer som Sverige rapporterade till kommissionen och Europeiska miljöbyrån den 18 augusti 2025 — ett referensvärde som är politiskt snarare än vetenskapligt grundat.
Vår främsta oro gäller inte enbart vargen, eller Sverige. Om en medlemsstat kan fastställa ett eget politiskt grundat referensvärde utan några sanktioner, kommer andra medlemsstater att dra den självklara slutsatsen: att rapporteringen enligt artikel 17 är förhandlingsbar och saknar koppling till artskydd och vetenskap.
Om Sveriges referensvärde på 170 vargar tillåts stå fast skapar det ett prejudikat — inte bara för vargförvaltningen på andra håll i unionen, utan för hur vilken medlemsstat som helst får behandla vilken art som helst som är upptagen i art- och habitatdirektivet. Lämnas detta obestritt riskerar rapporteringen enligt artikel 17 att reduceras från en bindande bevarandeförpliktelse till en formalitet som regeringar kan åsidosätta så snart en population blir politiskt obekväm. Det är detta som ytterst står på spel i detta ärende, och därför anser vi det vara en prioritet för kommissionen att agera beslutsamt nu, innan mönstret sprider sig.
Vi välkomnar ert generaldirektorats brev till Sverige av den 7 november 2025, som redan identifierar allvarliga brister i Sveriges rapportering. Referensvärdet på 170 fastställdes och offentliggjordes innan Naturvårdsverket hade slutfört den vetenskapliga bedömningen, och den rapporterade siffran är i själva verket en minsta livskraftig population (MVP) snarare än en gynnsam referenspopulation (FRP). Det underliggande vetenskapliga underlaget anger MVP för den svenska delen av den skandinaviska vargpopulationen till mellan 170 och 270 individer, och slår fast att FRP måste vara betydligt högre än MVP. Att rapportera ett FRP på 170 — längst ned i, eller under, själva MVP-intervallet — kan inte accepteras. Vi skriver för att förstärka denna punkt och för att begära att kommissionen går från korrespondens till ett synlig agerande mot Sverige.
1. Ett politiskt fastställt referensvärde kan inte ersätta ett vetenskapligt
Att tillåta en medlemsstat att rapportera ett självvalt tal som sitt FRP — frikopplat från den biologiska definitionen av gynnsam bevarandestatus i art- och habitatdirektivet — skulle beröva rapporteringen enligt artikel 17 varje meningsfull funktion, inte bara för vargen utan som prejudikat för varje annan art som är upptagen i direktivet.
2. Referensvärden kan inte skapas genom konstlad ”särskild förvaltning”
Sverige avsätter betydande offentliga medel — mer än 100 miljoner kronor per år — till riktade förvaltningsåtgärder som presenteras i en rapport från Naturvårdsverket, baserad på 170 vargar som FRP. Gynnsam bevarandestatus måste avspegla en population som är naturligt livskraftig inom sitt utbredningsområde, inte en som hålls nominellt flytande genom fortlöpande, kostsamma ingrepp. Utgifter för särskild förvaltning kan inte lagligen användas för att kompensera för, eller dölja, ett konstlat lågt referensvärde.
3. Rapporteringen enligt artikel 17 har bevisvärde inför EU-domstolen
Rapporteringen enligt artikel 17 är inte enbart en administrativ formalitet. De uppgifter och referensvärden som medlemsstaterna lämnar utgör bevis i egen rätt, och EU-domstolen har lagt medlemsstaternas egna uppgifter om bevarandestatus till grund vid prövning av efterlevnaden av art- och habitatdirektivet, bland annat i tidig vargförvaltningsrättslig praxis rörande Finland (mål C-342/05). Om en medlemsstat tillåts rapportera ett referensvärde som är politiskt valt snarare än vetenskapligt härlett, kan dessa bevis inte längre tillmätas tilltro. Följden sträcker sig långt bortom vargen: den undergräver bevisvärdet av artikel 17-rapporteringen för varje art och livsmiljö, och därmed den rättsliga trovärdigheten hos unionens naturlagstiftning för framtiden.
4. Kommissionen kan inte fritt godta ett brott mot EU-rätten
Kommissionen kan inte bortse från kraven i EU-rätten, inbegripet artikel 17 i art- och habitatdirektivet, enligt vilken referensvärden ska grundas på bästa tillgängliga vetenskap. Om kommissionen har bevis för att en medlemsstats tolkning bryter mot dessa principer — här, att ett gynnsamt referensvärde måste vila på vetenskap, inte på politiskt val — vore det att underlåta att agera på dessa bevis i sig ett brott mot EU:s primärrätt. Som fördragens väktare är kommissionen inte fri att välja huruvida den ska ingripa i ett fall som detta. Den är rättsligt skyldig att göra det.
5. Tillfället att agera är nu
Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren har upprepade gånger uppgett i medier att 170 vargar är det nya referensvärdet. Det svenska riksdagsvalet hålls i september 2026, och tydlig och offentlig påtryckning från kommissionen behövs nu för att göra en revidering av referensvärdet oundviklig för den regering som följer.
Vi uppmanar Europeiska kommissionen att:
- Formellt och otvetydigt avvisa Sveriges rapporterade gynnsamma referenspopulation på 170 vargar som oförenlig med artikel 17 i art- och habitatdirektivet och utifrån bästa tillgängliga vetenskap.
- Uttryckligen ange, skriftligen till den svenska regeringen, att Sverige till dess att ett reviderat och vetenskapligt grundat referensvärde har lämnats in och godtagits måste behandlas som att sverige inte har gynnsam bevarandestatus för vargen, och att ingen vargjakt — vare sig licensjakt eller skyddsjakt — lagligen får tillåtas eller genomföras under tiden.
- Sätta en strikt tidsfrist för Sverige att lämna in en korrigerad artikel 17-rapport och ett korrigerat referensvärde, och offentliggöra denna tidsfrist, och konsekvenserna av att inte hålla den, före valet i september 2026.
- Göra klart att kommissionen kommer att inleda ett överträdelseförfarande och hänskjuta ärendet till EU-domstolen om ett vetenskapligt grundat referensvärde inte lämnas in inom denna tidsfrist.
- Göra klart att offentliga utgifter för artspecifika förvaltningsåtgärder inte kan behandlas som en ersättning för, eller ett rättfärdigande av, ett konstlat lågt referensvärde.
Vi välkomnar möjligheten att diskutera dessa punkter vidare med era avdelningar, och vi är beredda att tillhandahålla ytterligare vetenskapligt underlag på begäran.
Brevet är samordnat med Wolf Watch Europe och Green Impact.
Med vänlig hälsning,
Vilda Djurens Skydd
Magnus Orrebrant Ordförande, Vilda Djurens Skydd magnus.orrebrant@vildadjurensskydd.se +46 705 16 89 31