Läs vår kompletta rapport med synpunkter till Naturvårdsverket här : Läs här
Läs jägareförbundens hemställan här : 
Pilbågsjakt i Sverige — varför vi säger nej
Sammanfattning av Vilda Djurens Skydds yttrande till Naturvårdsverket, juni 2026
Vad vi har gjort
Vilda Djurens Skydd har granskat hemställan grundligt. Vi har gått igenom ett brett urval av internationell vetenskaplig litteratur, nordamerikanska fältstudier, danska och norska uppföljningsrapporter från Aarhus Universitets DCE, SLU:s vetenskapliga råds yttrande från 2020, brittisk forskning om skjutprecision samt det underlag som jägareförbunden själva bifogat: en slovakisk studie, det danska VFR-protokollet, den finska forskarpostern och Benelux-beslutet M(2025)1. Vi har sökt men inte funnit en enda oberoende, vetenskapligt granskad studie som visar att pilbågsjakt inte medför djurvälfärdsrisker. Vår slutsats är tydlig: underlaget för legalisering av pilbågsjakt saknas.
Vad forskningen visar
Hög skadeskjutningsrisk — även med moderna compound-bågar
Nordamerikanska studier visar skadeskjutningsfrekvenser på 18–50 procent. Det lägsta värdet uppnåddes med moderna compound-bågar under optimala, kontrollerade förhållanden — ett golv, inte ett genomsnitt. Till jämförelse dokumenterade en brittisk studie (Aebischer m.fl. 2014) 97 procents återfinnande vid gevärsjakt under verkliga fältförhållanden.
Okänd tid till medvetslöshet
SLU:s vetenskapliga råd konstaterar explicit att tillförlitlig information om tid till medvetslöshet vid pilbågsjakt saknas. Till skillnad från en kula saknar pilen den tryckvåg som ger omedelbar chockverkan. Vid träff utanför vitalzonen, vilket sker i en betydande andel skjutningar, dör djuret genom långsam förblödning och kan förflytta sig hundratals meter.
Träffsäkerheten i fält är långt lägre än på skjutbana
I dokumenterade skjutprov under jaktnära förhållanden klarade enbart 9–12 procent av bågjägare att träffa vitalzonen. Stress, rörliga djur och varierande terräng försämrar prestandan kraftigt. Den långsammare pilen ger också djuret tid att förflytta sig ur vitalzonen innan träff, ett fysikaliskt problem som ingen utrustning eller träning kan eliminera.
Strukturella problem vid andraskott och eftersök
Andraskott med pilbåge är praktiskt taget omöjligt om djuret rör sig snabbt bort från skottplatsen, och pil och båge kan inte användas för avlivning vid eftersök. Det kräver ett samordnat logistiskt system som inte kan garanteras under normala jaktförhållanden.
Nästan total avsaknad av forskning på svenska förhållanden och arter som berörs
Tillgänglig forskning avser nästan uteslutande stillastående storvilt i kontrollerade miljöer utomlands. Det saknas helt studier på rörligt vilt, småvilt, fågel och djur i vatten. SLU konstaterade 2020 att denna osäkerhet i sig utgör en djurvälfärdsrisk.
Det åberopade underlaget håller inte
Jägareförbunden åberopar en intern NV-utredning som inte är offentliggjord, erfarenheter från Danmark och Finland (båda med dokumenterade problem och reservationer), Benelux-beslutet M(2025)1 ett administrativt ramverk där ingen av de tre berörda jurisdiktionerna per juni 2026 faktiskt valt att tillåta pilbåge, samt en slovakisk studie producerad och finansierad av en pilbågsjaktsorganisation utan oberoende granskning. Inget av detta utgör oberoende vetenskapligt stöd.
Vår slutsats
Jaktlagen kräver att vilt inte utsätts för onödigt lidande. Det kravet gäller inte bara enskilda jaktsituationer utan också valet av jaktmetod. Bevisbördan måste ligga på förespråkarna att visa att pilbågsjakt uppfyller svenska djurskyddskrav. Det beviset finns inte.
Vi uppmanar därför Naturvårdsverket att avslå hemställan.