Vi har nu kompletterat vår tidigare anmälan till EU-kommissionen med ytterligare skäl till varför lodjuret inte ska jagas.

Varje vår skjuts över hundra lodjur i Sverige på licensjakt, eftersom populationen anses överstiga miniminivån (referensvärdet) på 870 individer och då ska man kunna jaga lodjur.

Men varifrån kommer den siffran egentligen?
📌 2001 föreslog Naturvårdsverket själva en lägstanivå på minst 300 familjegrupper, drygt 1 500 lodjur.
📌 2009 sänktes nivån till 250 familjegrupper. Anledningen? Inte ny forskning om lodjur — utan att en växande vargstam skulle konkurrera om samma bytesdjur.
📌 2014 sänktes nivån igen, till dagens 147 familjegrupper / 870 individer, en siffra som enligt Naturvårdsverkets egna underlag bygger på en miniminivå för kortsiktig överlevnad (MVP), inte en nivå för långsiktig överlevnad som EU:s art- och habitatdirektiv faktiskt kräver.

På 14 år har miniminivån sänkts med över 50 % trots att ingen ny vetenskap ligger bakom. Bara politik.

Det är därför vi nu har kompletterat vår tidigare lodjursanmälan mot Sverige hos EU-kommissionen, med krav på att referensvärdet granskas och att licensjakten stoppas tills en vetenskapligt grundad nivå fastställs.

Läs vår anmälan här : Läs här

Läs anmälan översatt till svenska nedan

Komplettering till anmälan av den 27 mars 2026, ärendenummer: PLT (2026) 01105. Den progressiva sänkningen av Sveriges nationella miniminivå för lodjur utan dokumenterad vetenskaplig grund

Till: Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för miljö (DG ENV), Avdelningen för naturskydd, Rue de la Loi / Wetstraat 200, B-1049 Bryssel, Belgien

Från: Vilda Djurens Skydd, Barnsjövägen 61, 437 35 Lindome. Magnus Orrebrant, Ordförande

Referens: Formell anmälan till Europeiska kommissionen — Sveriges felaktiga FRP-värde för det eurasiska lodjuret och licensjakt i strid mot art- och habitatdirektivet, inlämnad 27 mars 2026, ärendenummer: PLT (2026) 01105.

Datum: 8 augusti 2026

1. Inledning och syfte med kompletteringen

Vilda Djurens Skydd inkommer härmed med en komplettering till den formella anmälan som skickades till kommissionen den 27 mars 2026 avseende Sveriges felaktiga referensvärde (Favourable Reference Population, FRP) om 870 eurasiska lodjur.

Kompletteringen presenterar en väl dokumenterad bevisningslinje, genomgående styrkt av svenska original­källor från regering och riksdag. Sedan Sverige första gången fastställde en nationell miniminivå för lodjur 2001 har den nivån sänkts två gånger — från 300 till 250 familjegrupper 2009, och i sak återigen genom 2014 års antagande av dagens FRP om 147 familjegrupper (870 individer). Vilda Djurens Skydd gör gällande att dessa sänkningar inte drevs av nya vetenskapliga rön om vad lodjursstammen själv kräver för långsiktig livskraft, och att 2009 års sänkning uttryckligen motiverades med förväntad konkurrens med en växande vargstam om gemensamma bytesdjur — ett skäl utan koppling till lodjurets bevarandevetenskap.

Denna bevisning stödjer direkt anmälans yrkanden i avsnitt 3.2 och avsnitt 5.5: att det ifrågasatta FRP-värdet 870 återspeglar en politisk avvägning snarare än en vetenskaplig bedömning av långsiktig livskraft.

2. De tre lagstiftningsbesluten

Den nationella miniminivån/referensnivån för lodjur har fastställts, och sänkts två gånger, genom tre separata lagstiftningsbeslut:

2.1 2001: Den ursprungliga miniminivån

Proposition 2000/01:57 (Sammanhållen rovdjurspolitik) anger, i avsnitt 5.2.5, att den bakomliggande statliga utredningen (SOU 1999:146) själv hade föreslagit en miniminivå på 1 000 individer för Sverige. Naturvårdsverket föreslog i sitt remissvar den högre nivån 300 familjegrupper (≈1 500 individer), och regeringen antog myndighetens högre siffra:

”Naturvårdsverket anser i sitt remissvar att miniminivån borde vara 300 föryngringar per år, motsvarande 1 500 individer medan utredningen föreslår att miniminivån bör anges till 1 000 djur… Regeringen delar Naturvårdsverkets bedömning av lämplig miniminivå för lodjursstammen. Regeringen föreslår alltså att miniminivån för lodjursstammen skall vara 300 föryngringar per år, vilket motsvarar ca 1 500 djur.”

Denna nivå om 300 familjegrupper var alltså vid tidpunkten en genuint vetenskapligt grundad miniminivå, satt högre än utredningens egen rekommendation, inte lägre.

2.2 2009: Sänkning till 250 familjegrupper, motiverad av vargrelaterad bytesdjurskonkurrens

Proposition 2008/09:210 (En ny rovdjursförvaltning) föreslog att sänka miniminivån till 250 familjegrupper. Regeringens egen angivna motivering, redovisad i propositionen, avsåg uttryckligen konkurrens med en växande vargstam om gemensamma bytesdjur, inte ny vetenskap om lodjurets livskraft:

”Ökningen av lodjur i mellersta Sverige tillsammans med ökningen av antalet vargar medför en konkurrens mellan arterna om tillgången på föda eftersom antalet bytesdjur inte har ökat i samma takt som stammarna av varg och lodjur.”

Denna sänkning ifrågasattes direkt och offentligt i Motion 2008/09:MJ23 (Wiwi-Anne Johansson), som dokumenterade att det ursprungliga målet om 300 familjegrupper aldrig ens uppnåtts innan regeringen föreslog att sänka det:

”2001 beslutade riksdagen om miniminivåer för de stora rovdjuren. Lodjurens miniminivå fastställdes till 300 föryngringar per år. Dessvärre har målet inte uppnåtts. Det är därför mycket olyckligt att regeringen vill frångå…”

2.3 2014: Dagens FRP om 870, baserat på MVP snarare än FRP-metodik

Proposition 2012/13:191 (En hållbar rovdjurspolitik) är källan till dagens ifrågasatta FRP om 870 individer (147 familjegrupper), redan behandlat i avsnitt 3.2 i den ursprungliga anmälan: siffran återspeglar en beräkning av minsta livskraftiga population (MVP) snarare än kommissionens FRP-definition, som kräver en nivå som är tillräcklig för långsiktig livskraft, betydligt högre än MVP.

Notera: förhållandet mellan individer och familjegrupper som implicit ligger i 2014 års siffra (870 ÷ 147 ≈ 5,9) är högre än förhållandet i 2001 års siffra (1 500 ÷ 300 = 5,0), och stämmer överens med den omräkningsfaktor som svenska myndigheter för närvarande tillämpar (t.ex. 234 familjegrupper ≈ 1 400 individer i 2025/26 års nationella inventering, ett förhållande på ≈5,98). Detta återspeglar sannolikt uppdaterad vetenskaplig omräkningsmetodik (se Andrén & Libergs senare arbete om förhållandet familjegrupp/individ) snarare än en inkonsekvens i sig. Det innebär dock att minskningen av den nationella målsättningen är något större mätt i familjegrupper än mätt i det härledda individantalet: 300 till 147 familjegrupper är en minskning med 51 %, jämfört med en minskning på 42 % uttryckt som 1 500 till 870 individer.

3. Bedömning

Dessa tre ursprungliga käll­or från regering och riksdag fastställer en tydlig och fullt dokumenterad sekvens:

• 2001: en miniminivå fastställdes som översteg till och med den bakomliggande vetenskapliga utredningens egen rekommendation (300 familjegrupper mot utredningens föreslagna 1 000 individer ≈ 200 familjegrupper).
• 2009: den nivån sänktes av ett skäl — konkurrens med varg om bytesdjur — som inte har något med de vetenskapliga kraven för lodjurets bevarande att göra, och mot en dokumenterad bakgrund där det ursprungliga målet inte ens uppnåtts.
• 2014: nivån ersattes helt av en lägre siffra (870) som på annat håll (anmälan, avsnitt 3.2) uttryckligen medges vara en MVP- snarare än en FRP-beräkning.

Vilda Djurens Skydd gör gällande att denna dokumenterade sekvens — som vilar helt på den svenska regeringens och riksdagens egna propositioner, betänkanden och motioner — visar att Sveriges nuvarande referensvärde för lodjur har formats av politiska avvägningar och förvaltning mellan arter, snarare än av en oberoende vetenskaplig bedömning av vad lodjursstammen själv kräver för långsiktig livskraft. Detta strider mot art- och habitatdirektivets krav.

Vilda Djurens Skydd noterar att dess ursprungliga anmälan av den 27 mars 2026 redan visar, med stöd av Liberg & Andrén (2006) och andra källor, att populationsnivån i Sverige vid tidpunkten för EU-inträdet 1995 (anmälan, avsnitt 3.3) var högre än 870.

4. Kompletterad begäran till kommissionen

Med hänvisning till ovanstående vidhåller och kompletterar Vilda Djurens Skydd att:

• Kommissionen bör granska huruvida den progressiva sänkningen av den nationella miniminivån/referensnivån för lodjur — från 300 familjegrupper (Proposition 2000/01:57, 2001) till 250 (Proposition 2008/09:210, 2009) till nuvarande 147 (Proposition 2012/13:191, 2014) — någonsin har vilat på en oberoende vetenskaplig bedömning av vad som krävs för artens långsiktiga livskraft.
• Kommissionens särskilda uppmärksamhet fästs på Proposition 2008/09:210 och Motion 2008/09:MJ23, som tillsammans dokumenterar att 2009 års sänkning motiverades av förväntad konkurrens mellan lodjur och en växande vargstam om gemensamma bytesdjur (och sannolikt den mänskliga jägaren). Detta är en förvaltningsmässig avvägning utan koppling till de vetenskapliga kriterierna för lodjurets gynnsamma bevarandestatus.
• Kommissionen bör kräva att Sverige visar, för var och en av de tre nivåerna ovan, den specifika vetenskapliga grund (om någon) som låg till grund vid respektive tillfälle, och förklarar varför dagens FRP om 870 individer är lägre än den nivå (300 familjegrupper, ≈1 500 individer) som Sveriges egen behöriga myndighet, Naturvårdsverket, själv föreslog 2001 som lämplig miniminivå. Sverige bör vidare åläggas att förklara varför 870 individer är lägre än den populationsnivå som fanns i Sverige vid tidpunkten för dess EU-inträde den 1 januari 1995, som redan tagits upp i den ursprungliga anmälan (avsnitt 3.3), eftersom artikel 17-vägledningen kräver att FRP inte får underskrida populationsnivån vid den tidpunkt då direktivet först började gälla för medlemsstaten.

5. Referenser

Bilaga 1: Proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik, avsnitt 5.2.5, s. 36–37. Tillgänglig hos riksdagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-snabbprotokoll-20000188-torsdagen-den_go0988/html/

Bilaga 2: Proposition 2008/09:210, En ny rovdjursförvaltning. Tillgänglig hos riksdagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/en-ny-rovdjursforvaltning_gw03210/

Bilaga 3: Motion 2008/09:MJ23 (Wiwi-Anne Johansson), med anledning av prop. 2008/09:210. Tillgänglig hos riksdagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-200809210-en-ny_gw02mj23/

Bilaga 4: Proposition 2012/13:191, En hållbar rovdjurspolitik. Grund för 2014 års GYBS-nivå om 147 familjegrupper/870 individer; redan citerad i den ursprungliga anmälan, avsnitt 3.2. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2013/09/prop.-201213191

Vilda Djurens Skydd

Magnus Orrebrant Ordförande, Vilda Djurens Skydd magnus.orrebrant@vildadjurensskydd.se +46 705 16 89 31