👉Debattartikel från oss och flera andra organisationer i Syre : Läs här

Lagstiftningen som skyddar sälar från att klubbas ihjäl är hotad, och det kan öppna för ohållbar säljakt, skriver en grupp debattörer. De anser att Sverige borde försvara EU:s förbud mot handel med sälprodukter – istället för att göra tvärtom.

EU:s förbud mot handel med sälprodukter infördes 2009 efter starka folkliga reaktioner mot dokumenterade djurskyddsproblem vid jakt på sälkutar. Sälar klubbades till döds, sälpopulationerna minskade och brutala bilder spreds. Nu är den här lagstiftningen hotad, bland annat på grund av den svenska regeringen med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen.

Vi menar att Sveriges roll ska vara att säkerställa att EU:s förbud mot handel med sälprodukter försvaras – istället för att, tvärtom, driva på för att återinföra ohållbar och oetisk säljakt.

Under 2024 påbörjade EU-kommissionen en så kallad “fitness check” av lagstiftningen om förbud mot handel av sälprodukter, ett initiativ som väckt oro då det riskerar att öppna upp en framgångsrik lagstiftning för försvagning. Förordningen har lett till ökade sälpopulationer och ett skydd för konsumenter som tidigare vilseleddes att köpa produkter framställda genom grym sälslakt.

Utfallet av utredningen av lagstiftningen är fortfarande oklart, men en sak är säker: att riva upp en lagstiftning som har fyllt sitt syfte riskerar att öka säljakten på ett ohållbart sätt. Det skulle också underminera den folkvilja som drev fram lagstiftningens implementering.

Opinionsdata visar ett fortsatt starkt stöd för förbudet. När 13 medlemsstater, inklusive Sverige, frågades ut om förbudet mot handel med sälprodukter fanns det ett stöd för lagstiftningen hos 80 % av de tillfrågade år 2024. Enligt EU-statistik från det samråd som gjorts om sällagstiftningen skulle 97 % av de svarande aldrig kunna tänka sig att köpa en produkt gjord av sälar – även om sälen skjutits med argument om att skydda fiskeindustrin. Det finns helt enkelt ingen marknad för sälpäls, varken i Sverige eller EU.

Samtidigt driver våra folkvalda politiker på för att öka säljakten i hela EU, i motsats till vad opinionen vill. Detta genom att bland annat driva på för en uppluckring av den här viktiga lagstiftningen och uttalanden om att “snarast möjligt” halvera sälstammen. Regeringens inriktning återspeglas i myndighetsuppdrag till Naturvårdsverket som syftar till att öka avskjutningen. Under 2026/2027 tillåts en utökad licensjakt på 1350 individer av gråsäl och tillhörande skyddsjakt på ytterligare hundratals individer av de andra sälarterna.

De använder argument som inte har stöd i forskning. Bland annat påstås att sälarna hotar det småskaliga fisket längs kusterna, men forskning från exempelvis Stockholms universitet visar att det i själva verket är industrifisket och miljöförändringar som står för de verkliga problemen. Ett storskaligt industrifiske där fisken mals till fiskmjöl i Danmark för att användas i djurindustrin till exempel laxodlingar i Norge.  Det gör att sälarna rör sig närmare kusterna i brist på föda. Att andra arter äter sådant som människor tjänar pengar på rättfärdigar dock inte riskerna för individers lidande vid jakt.

Jakt- och fiskelobbyns försök att göra sälarna till havets syndabock har också en underliggande men tydlig målbild: att öka sina egna intäkter. I praktiken handlar det om att åter skapa en marknad för sälprodukter – och därmed en drivkraft för ökad jakt. Förespråkarna menar att jakten, som är svår att genomföra, måste garantera ekonomisk avkastning för att anses vara värd besväret. Det är nämligen mycket omständligt att skjuta sälar, djur som både lever på land och i vatten. Den tekniska svårigheten innebär betydande risker för skadeskjutning. Varje år skjuts sälar på från bland annat båtar, utan att kunna hittas igen. När en skjuten säl sjunker under ytan kan ingen veta exakt hur utdragen och plågsam kampen mot döden blir – men att den äger rum vet vi.

Sådana djuretiska problem är regeringen alltså beredd att öka snarare än minska. Sedan i maj finns beslut om ett enklare regelverk när det gäller jakt på säl på allmänna vatten, där det nu ska räcka med anmälan om att jakt sker i stället för krav på ansökan om tillstånd. Det riskerar en ny typ av jaktturism och att omfattningen av säljakten ökar utan någon kontroll över hur det påverkar sälpopulationerna. Det kan i sin tur också påverka naturturismen negativt i skärgården och urholka bilden av Sveriges syn på vilda djur som skyddsvärda individer.

Det svenska folket vill inte se säljakt. Vi vill se friska sälpopulationer som inte jagas till en gräns där till och med inavel blir ett faktum. Sälar ska få leva och må bra i Sveriges vatten. Mot denna bakgrund uppmanar vi regeringen att verka för att behålla och stärka EU:s förbud mot handel med sälprodukter, snarare än driva på en försämrad lagstiftning.

Grönlandssälen, som jagas inom ramen för den kommersiella säljakten i Norge och Kanada, kommer från och med 2025 att vara upptagen på den internationella röda listan, och forskare förväntar sig att beståndet kommer att minska ytterligare till följd av klimatförändringarna. Det är därför helt fel tidpunkt att försvaga skyddet.

Att bidra till att vi åter ser sälpäls i affärerna vore inte bara att montera ned ett historiskt framsteg för djuren. Det vore också att säga till de tusentals människor som i åratal engagerade sig för sälarnas skydd att deras insatser var förgäves.

Tina Hogevik, riksordförande Djurens Rätt

Lili Päivärinta, ordförande Djurens Ö

Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige

Regan McEnroe, ordförande Fältbiologerna

Misha Istratov, ordförande Insamlingsstiftelsen Artkrisen

Siri Martinsen, veterinär NOAH – for dyrs rettigheter

Therése Lindgren, ordförande Svenska Djurfonden

Lillemor Wodmar, ordförande Svenska Djurskyddsföreningen

Magnus Orrebrant, ordförande Vilda Djurens Skydd

Roger Pettersson, generalsekreterare World Animal Protection Sverige

Johan Beck-Friis, leg. veterinär

Kjell Bäcklund, generalsekreterare Svenska Rovdjurs Föreningen