Den 29–30 november samlades naturdelegaterna i landets viltförvaltningsdelegationer i Höör. Två dagar av föredrag och diskussioner om Sveriges viltförvaltning. Även om mötet präglades av värdefull kunskapsdelning blev en sak återigen tydlig; jaktintresset har en majoritet i delegationerna, och besluten fattas gång på gång om lägsta tänkbara nivåer för våra rovdjur – även när forskningen visar motsatsen och allmänheten inte håller med.

Rovdjuren pressas trots enorma klövviltstammar

Lodjursstammar skjuts ner varje år, trots att Sverige har ett av Europas tätaste bestånd av klövvilt. Det finns ingen ekologisk grund för denna minskning – tvärtom fyller lodjuren en viktig roll som naturlig regulator.

Förvaltningen är inte adaptiv och inte vetenskapsbaserad

En modern och adaptiv viltförvaltning ska bygga på:

• faktiska data
• ekosystemens behov
• försiktighetsprincipen
• EU:s naturdirektiv

Så ser det inte ut i Sverige idag.
Jaktmajoriteten röstar konsekvent för mer jakt och hårdare uttag – även när underlag saknas eller går emot forskning.

Allvarliga brister i jägareorganisationernas förslag

Jägarorganisationernas inspel till jakttidsöversynen visar samma mönster: ett ensidigt fokus på att öka jakttrycket, inte på att värna ekosystem eller biologisk mångfald .

Flera av förslagen är direkt problematiska:

• Flera förslag strider mot Art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet, exempelvis återinförd försommarjakt på morkulla och utökad toppfågeljakt under känsliga perioder.
• Förslag om att ta bort skyddet för förande suggor och getter går emot grundläggande principer om djurvälfärd och riskerar att orsaka omfattande dödlighet bland ungar.
• Det vetenskapliga underlaget saknas i stora delar av inspelen – förlängda jakttider motiveras främst med ”behov”, tradition eller praktikaliteter, inte med ekologiska analyser.
• Flera förslag undergräver skyddet under djurens mest sårbara perioder, vilket kan stå i direkt konflikt med EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden.

Det är anmärkningsvärt att organisationer som hävdar att de värnar naturen driver förslag som både riskerar att öka lidande och försämra möjligheterna att uppnå gynnsam bevarandestatus för flera arter.

En farlig riktning för svensk naturvård

När jaktintressen dominerar delegationerna blir naturvårdens perspektiv ofta nedröstat. Resultatet blir en politik som:

• inte följer vetenskap
• inte är adaptiv
• inte uppfyller EU-direktivens krav
• och som gång på gång slår hårt mot våra mest skyddsvärda arter

Vilda Djurens Skydd fortsätter stå upp för naturen

Vi kommer att fortsätta bevaka, granska och ifrågasätta beslut som saknar vetenskaplig grund och som riskerar att skada Sverige biologiska mångfald.
Våra däggdjur och fåglar behöver en förvaltning som bygger på fakta – inte på tradition, politiskt tryck eller särintressen.