Texten i breven till alla riksdagsledamöter

Låga förvaltningsnivåer för lodjur och planerad licensjakt – förödande för samhällsekonomin

Som riksdagsledamot vill vi uppmärksamma dig på en utveckling inom lodjursförvaltningen som riskerar att få negativa konsekvenser för både samhällsekonomi, biologisk mångfald och förtroendet för rovdjurspolitiken.

Under den senaste tiden har vi uppmanat landshövdingar runt om i landet att se över de mycket låga förvaltningsnivåerna för lodjur som drivits igenom av jaktintresset och att inte besluta om licensjakt på dessa nivåer.

Under flera år har skadorna på skog och jordbruk ökat kraftigt till följd av höga klövviltstammar. Antalet trafikolyckor med rådjur, dovhjort och kronhjort har samtidigt ökat markant, med stora kostnader för både enskilda och samhället. Detta är väl dokumenterade problem som återkommer i officiell statistik.

Mot denna bakgrund framstår beslut om licensjakt på lodjur – vid redan låga förvaltningsnivåer – som svårmotiverade. Lodjuret är en effektiv naturlig predator på rådjur och hjortdjur och bidrar till att minska klövviltstammarna utan de negativa följdeffekter som mänsklig jakt medför. Jakt med drivande hundar ökar antalet trafikolyckor.

Trots detta har lodjursstammen i Sverige pressats ned till nivåer som gör den sårbar. Låga populationer ökar risken för inavel och sjukdomsutbrott och minskar artens långsiktiga motståndskraft. Lodjuret är dessutom rödlistat, vilket understryker behovet av försiktighet och långsiktighet i förvaltningen.

Det saknas även folkligt stöd för att jaga lodjur av konkurrensskäl. Nationella undersökningar visar att 96 procent av befolkningen inte anser att rovdjur ska jagas enbart för att de konkurrerar med människan om jaktbart vilt. Trots detta används detta argument ofta som grund för låga förvaltningsnivåer i länen.

Argument om skador på tamdjur är också begränsade i omfattning. Angrepp orsakas i regel av enskilda individer och kan hanteras genom riktad skyddsjakt, utan att generell licensjakt genomförs som ytterligare försvagar stammen.

Mot denna bakgrund menar vi att licensjakten på lodjur bör pausas så länge förvaltningsnivåerna ligger på dagens låga nivåer, och att nivåerna i stället bör ses över i syfte att uppnå en lodjursstam som stärker både samhällsnytta och biologisk mångfald.

Vi hoppas att du som riksdagsledamot vill bidra till att denna fråga uppmärksammas på nationell nivå, och att regeringens och länsstyrelsernas arbete med lodjursförvaltningen vilar på forskning, EU-rätt och helhetsperspektiv.

Med vänliga hälsningar,

Magnus Orrebrant
Ordförande
Vilda Djurens Skydd